GRATTIS Anki Olsson, vinnare av priset "BÄSTA INSPIRATÖREN 2010"

För sin stora pedagogiska förmåga och sitt medryckande sätt att få fram det bästa ur både häst och ryttare. För sin förmåga att inspirera och entusiasmera sina elever och medmänniskor. För sin prestation som bidragit till att åtskilliga människor idag rider och äger en quarterhäst.

Hur känns det att bli utnämnd till bästa inspiratören?
Jätteroligt, ibland behöver man en injektion av uppmuntran! Tack alla ni som nominerade och röstade på mig!

Vad är ditt ”knep” för att inspirera människor i din omgivning?
Egentligen är det mina elever, hästägare och övriga kunder och medmänniskor som inspirerar mig. Jag blir lika glad om de berättar för mig att de har haft en fantastisk uteritt med mycket busgalopp som både häst och ryttare njöt av, som att de känner självförtroende och kontroll i en knepig trailmanöver som de jobbat hårt med. Jag tror också jag har en fördel i att alltid hitta detaljer hos häst och ryttare som är bra nog att jobba vidare på, även om det för stunden inte känns så perfekt och bra. Elever och ryttare som ridit för mig ett tag tror jag vågar lita på min erfarenhet att det blir bra, det måsta bara få lov att ta olika lång tid och ibland måsta man ändra sin plan.

Kan du beskriva hur ditt arbete är som hästtränare? 
Långa dagar, tungt stalljobb, planering, telefonsamtal ska ringas, e-mail ska besvaras, foder och strö tas emot, clinics bokas in och hållas, hästarna förberedas inför tävling, hästägare och elever som behöver peppas, försöka hålla lagom utmanande lektioner, diskutera med hovslagaren, ge feedback till hästägarna om deras hästar, beräkna foderstater, ta en fika med "stallfolket", rida 2-4 hästar per dag... Det kräver ett stort engagemang och ärlighet, jag kräver mycket av både hästar och elever, men det är samtidigt oerhört fashinerande och givande. Det blir som ringar på vattnet, jag engagerar mig i hästarna och eleverna, dom i sin tur inspireras, vilket ger mig oerhört mycket tillbaka. Jag trivs väldigt bra med mitt jobb, men naturligtvis finns det stunder då jag, liksom alla andra tror jag, skulle vilja vara någon helt annanstans.  

Vilket är ditt bästa hästminne?
Oj, det var svårt... De allra bästa hästminnena är nog från 10-13 års åldern, när man bara hade kravlöst kul med sin häst. När jag var 11- 12 år, precis innan jag fick egen ponny, lånade jag en kompis systers New Forestponny, vi var ett gäng som alltid red ut, och på vintrarna blev det allt som oftast vansinnesgalopper över stora fält och hoppning á la steeplechase...
En gång när jag var 12-13 år var jag med på en lokalt anordnad hopptävling med min första egna ponny, en något fetlagd russvalack... Vi hade ingen transport, sa det blev till att rida till tävlingen med mamma på cykel bredvid. Framme på tävlingen och vid framhoppningen stod där en äldre tjej, hon var minst 15... med en jättetjusig hopponny bunden vid sin transport, pekade på min tjocka ponny och sa så alla hörde: Den där lilla tjocka ponnyn kan väl inte hoppa! Det svider i en tolvåring, men skam den som ger sig, jag vann iaf min klass efter en felfri runda, och jag lovar, han var snabb också när han ville, medans fina tjejen med tjusiga ponnyn vägrade ut sig! När jag och min mamma styrde hemmåt med blå-gula rosetten fastsatt längst fram på cykelkorgen höll fina tjejen fortfarande på att försöka lasta sin häst. Detta minne har hjälpt mig många gånger!
Naturligtvis har jag många fina minnen från tävlingar i nutid då framförallt mina elever har gjort enastående prestationer, ibland får man försöka maskera en och annan tår i ögonvrån vid sådana tillfällen!

Hur länge har du varit hästtränare?
Jag började rida in och hjälpa andra hästägare med deras hästar 98-99, sen blev det lite lektioner och clinics ett par år efter det, och sedan 2004 har jag drivit träningsverksamheten som företag och det har varit min heltidssysselsättning sen dess.

Vilken är din favoritmat? Favoritbok? Favoritfilm?
Jag älskar all mat, bara den är vällagad! Några favoriter är annars thai, grekiskt, och en riktig mörad röd biff med ett glas rödvin, gärna från Italien...
Favoritbok måste bli Stieg Larssons trilogi och en film som jag sett hur många gånger som helst är Leon med Jean Reno och Natalie Portman.

Vad gör du om fem år?
Om fem år...Det händer mycket i mitt liv just nu, jag har precis förlovat mig med min Theo, vi har köpt hus, grekiskt bröllop planeras... men hästar kommer jag defenitivt att hålla på med även om fem år, men i vilken form vågar jag inte sia om, men några trevliga hästar att rida och en bunt frågvisa och engagerade elever ljusar ju som sagt alltid upp min tillvaro!